publicerad: 2015
sprut
sprut
substantiv
~et; pl. ~ 1spruta
Singular | |
---|---|
ett sprut | obestämd form |
ett spruts | obestämd form genitiv |
sprutet | bestämd form |
sprutets | bestämd form genitiv |
Plural | |
sprut | obestämd form |
spruts | obestämd form genitiv |
spruten | bestämd form |
sprutens | bestämd form genitiv |