publicerad: 2015
stamhövding
stam|hövd·ing
substantiv
~en ~ar • till stam 2 hövding
Singular | |
---|---|
en stamhövding | obestämd form |
en stamhövdings | obestämd form genitiv |
stamhövdingen | bestämd form |
stamhövdingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stamhövdingar | obestämd form |
stamhövdingars | obestämd form genitiv |
stamhövdingarna | bestämd form |
stamhövdingarnas | bestämd form genitiv |