publicerad: 2015
statusmarkör
stat·us|mark·ör
substantiv
~en ~er • till markör 2 1status
Singular | |
---|---|
en statusmarkör | obestämd form |
en statusmarkörs | obestämd form genitiv |
statusmarkören | bestämd form |
statusmarkörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
statusmarkörer | obestämd form |
statusmarkörers | obestämd form genitiv |
statusmarkörerna | bestämd form |
statusmarkörernas | bestämd form genitiv |