SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
stopptecken
stopp|­tecken substantiv ‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen till tecken 2 1stopp 1
Singular
ett stoppteckenobestämd form
ett stoppteckensobestämd form genitiv
stopptecknetbestämd form
stopptecknetsbestämd form genitiv
Plural
stoppteckenobestämd form
stoppteckensobestämd form genitiv
stopptecknenbestämd form
stopptecknensbestämd form genitiv