publicerad: 2015
syncentrum
syn|centr·um
substantiv
~et; pl. ~ syn 1 centrum
Singular | |
---|---|
ett syncentrum | obestämd form |
ett syncentrums | obestämd form genitiv |
syncentrumet | bestämd form |
syncentrumets | bestämd form genitiv |
Plural | |
syncentrum | obestämd form |
syncentrums | obestämd form genitiv |
syncentrumen | bestämd form |
syncentrumens | bestämd form genitiv |