publicerad: 2015
tandgarnityr
tand|garn·it·yr
substantiv
~et; pl. ~ tand 1 garnityr
Singular | |
---|---|
ett tandgarnityr | obestämd form |
ett tandgarnityrs | obestämd form genitiv |
tandgarnityret | bestämd form |
tandgarnityrets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tandgarnityr | obestämd form |
tandgarnityrs | obestämd form genitiv |
tandgarnityren | bestämd form |
tandgarnityrens | bestämd form genitiv |