publicerad: 2015
tarvlighet
tarv·lig·het
substantiv
~en ~er • till tarvlig 1,2
Singular | |
---|---|
en tarvlighet | obestämd form |
en tarvlighets | obestämd form genitiv |
tarvligheten | bestämd form |
tarvlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tarvligheter | obestämd form |
tarvligheters | obestämd form genitiv |
tarvligheterna | bestämd form |
tarvligheternas | bestämd form genitiv |