publicerad: 2015
tinne
tinne
substantiv
~n tinnar • uppskjutande parti intill skottglugg på murkrön; spets, topp
Singular | |
---|---|
en tinne | obestämd form |
en tinnes | obestämd form genitiv |
tinnen | bestämd form |
tinnens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tinnar | obestämd form |
tinnars | obestämd form genitiv |
tinnarna | bestämd form |
tinnarnas | bestämd form genitiv |