publicerad: 2015
tjänsteläkare
tjänste|läk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läkarna tjänst 1 läkare
Singular | |
---|---|
en tjänsteläkare | obestämd form |
en tjänsteläkares | obestämd form genitiv |
tjänsteläkaren | bestämd form |
tjänsteläkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tjänsteläkare | obestämd form |
tjänsteläkares | obestämd form genitiv |
tjänsteläkarna | bestämd form |
tjänsteläkarnas | bestämd form genitiv |