publicerad: 2015
tomrum
tom|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • till 1rum 2 1tom
Singular | |
---|---|
ett tomrum | obestämd form |
ett tomrums | obestämd form genitiv |
tomrummet | bestämd form |
tomrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tomrum | obestämd form |
tomrums | obestämd form genitiv |
tomrummen | bestämd form |
tomrummens | bestämd form genitiv |