publicerad: 2015
toppning
topp·ning
substantiv
~en ~ar • till toppa 1,3,4
Singular | |
---|---|
en toppning | obestämd form |
en toppnings | obestämd form genitiv |
toppningen | bestämd form |
toppningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
toppningar | obestämd form |
toppningars | obestämd form genitiv |
toppningarna | bestämd form |
toppningarnas | bestämd form genitiv |