publicerad: 2015
träffverkan
träff|verk·an
substantiv; best. ~; i pl. används ‑verkningar träff 1 verkan
Singular | |
---|---|
en träffverkan | obestämd form |
en träffverkans | obestämd form genitiv |
träffverkan | bestämd form |
träffverkans | bestämd form genitiv |
Plural | |
träffverkningar | obestämd form |
träffverkningars | obestämd form genitiv |
träffverkningarna | bestämd form |
träffverkningarnas | bestämd form genitiv |