publicerad: 2015
trafikpolitiker
traf·ik|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ trafikpolitik
Singular | |
---|---|
en trafikpolitiker | obestämd form |
en trafikpolitikers | obestämd form genitiv |
trafikpolitikern | bestämd form |
trafikpolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
trafikpolitiker | obestämd form |
trafikpolitikers | obestämd form genitiv |
trafikpolitikerna | bestämd form |
trafikpolitikernas | bestämd form genitiv |