publicerad: 2015
trafikplats
traf·ik|plats
substantiv
~en ~er • plats där vägtrafik sammanförs och fördelas i ett el. flera plan
Singular | |
---|---|
en trafikplats | obestämd form |
en trafikplats | obestämd form genitiv |
trafikplatsen | bestämd form |
trafikplatsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trafikplatser | obestämd form |
trafikplatsers | obestämd form genitiv |
trafikplatserna | bestämd form |
trafikplatsernas | bestämd form genitiv |