publicerad: 2015
triumfera
triumf·era
verb
~de ~t • segra; jubla efter att ha vunnit framgång
Finita former | |
---|---|
triumferar | presens aktiv |
triumferas | presens passiv |
triumferade | preteritum aktiv |
triumferades | preteritum passiv |
triumfera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att triumfera | infinitiv aktiv |
att triumferas | infinitiv passiv |
har/hade triumferat | supinum aktiv |
har/hade triumferats | supinum passiv |
Presens particip | |
triumferande | |
Perfekt particip | |
en triumferad + substantiv | |
ett triumferat + substantiv | |
den/det/de triumferade + substantiv |