publicerad: 2015
trumhinna
trum|hinna
substantiv
~n ‑hinnor • i örat
Singular | |
---|---|
en trumhinna | obestämd form |
en trumhinnas | obestämd form genitiv |
trumhinnan | bestämd form |
trumhinnans | bestämd form genitiv |
Plural | |
trumhinnor | obestämd form |
trumhinnors | obestämd form genitiv |
trumhinnorna | bestämd form |
trumhinnornas | bestämd form genitiv |