publicerad: 2015
trumling
truml·ing
substantiv
~en ~ar • till 1trumla 1,2
Singular | |
---|---|
en trumling | obestämd form |
en trumlings | obestämd form genitiv |
trumlingen | bestämd form |
trumlingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trumlingar | obestämd form |
trumlingars | obestämd form genitiv |
trumlingarna | bestämd form |
trumlingarnas | bestämd form genitiv |