publicerad: 2015
trumpet
trump·et
[‑e´t]
substantiv
~en ~er • ett blåsinstrument
Singular | |
---|---|
en trumpet | obestämd form |
en trumpets | obestämd form genitiv |
trumpeten | bestämd form |
trumpetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trumpeter | obestämd form |
trumpeters | obestämd form genitiv |
trumpeterna | bestämd form |
trumpeternas | bestämd form genitiv |