publicerad: 2015
trumpetare
trump·et·are
[‑e`t‑]
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. trumpetarna • person som spelar trumpet
Singular | |
---|---|
en trumpetare | obestämd form |
en trumpetares | obestämd form genitiv |
trumpetaren | bestämd form |
trumpetarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
trumpetare | obestämd form |
trumpetares | obestämd form genitiv |
trumpetarna | bestämd form |
trumpetarnas | bestämd form genitiv |