publicerad: 2015
tun
1tun
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨åld., prov.⟩ odlad mark kring gård, gårdsplan
Singular | |
---|---|
ett tun | obestämd form |
ett tuns | obestämd form genitiv |
tunet | bestämd form |
tunets | bestämd form genitiv |
Plural | |
tun | obestämd form |
tuns | obestämd form genitiv |
tunen | bestämd form |
tunens | bestämd form genitiv |
2tun
substantiv
~en ~ar • ⟨prov. (Gotl.)⟩ gärdsgård, inhägnad
Singular | |
---|---|
en tun | obestämd form |
en tuns | obestämd form genitiv |
tunen | bestämd form |
tunens | bestämd form genitiv |
Plural | |
tunar | obestämd form |
tunars | obestämd form genitiv |
tunarna | bestämd form |
tunarnas | bestämd form genitiv |