SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
tun
1tun substantiv ~et; pl. ~ ⟨åld., prov.⟩ odlad mark kring gård, gårds­plan
Singular
ett tunobestämd form
ett tunsobestämd form genitiv
tunetbestämd form
tunetsbestämd form genitiv
Plural
tunobestämd form
tunsobestämd form genitiv
tunenbestämd form
tunensbestämd form genitiv
2tun substantiv ~en ~ar ⟨prov. (Gotl.)⟩ gärds­gård, in­hägnad
Singular
en tunobestämd form
en tunsobestämd form genitiv
tunenbestämd form
tunensbestämd form genitiv
Plural
tunarobestämd form
tunarsobestämd form genitiv
tunarnabestämd form
tunarnasbestämd form genitiv