publicerad: 2015
undring
undr·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard.⟩ undrande fundering; till undra 1,2
Singular | |
---|---|
en undring | obestämd form |
en undrings | obestämd form genitiv |
undringen | bestämd form |
undringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
undringar | obestämd form |
undringars | obestämd form genitiv |
undringarna | bestämd form |
undringarnas | bestämd form genitiv |