publicerad: 2015
ungdomsbrott
ung·doms|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till ungdom 1,2 brott 1
Singular | |
---|---|
ett ungdomsbrott | obestämd form |
ett ungdomsbrotts | obestämd form genitiv |
ungdomsbrottet | bestämd form |
ungdomsbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
ungdomsbrott | obestämd form |
ungdomsbrotts | obestämd form genitiv |
ungdomsbrotten | bestämd form |
ungdomsbrottens | bestämd form genitiv |