publicerad: 2015
ungdomsbrottsling
ung·doms|brotts·ling
substantiv
~en ~ar ungdom 2 brottsling
Singular | |
---|---|
en ungdomsbrottsling | obestämd form |
en ungdomsbrottslings | obestämd form genitiv |
ungdomsbrottslingen | bestämd form |
ungdomsbrottslingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ungdomsbrottslingar | obestämd form |
ungdomsbrottslingars | obestämd form genitiv |
ungdomsbrottslingarna | bestämd form |
ungdomsbrottslingarnas | bestämd form genitiv |