publicerad: 2015
union
un·ion
[‑io´n]
substantiv
~en ~er 1 förening; statsförbund2 ⟨mat.⟩ föreningsmängd – Alla sammansättn. med unions- hör till union 1.
Singular | |
---|---|
en union | obestämd form |
en unions | obestämd form genitiv |
unionen | bestämd form |
unionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
unioner | obestämd form |
unioners | obestämd form genitiv |
unionerna | bestämd form |
unionernas | bestämd form genitiv |