publicerad: 2015
uppbindning
upp|bind·ning
substantiv
~en ~ar • ofta bildl.
Singular | |
---|---|
en uppbindning | obestämd form |
en uppbindnings | obestämd form genitiv |
uppbindningen | bestämd form |
uppbindningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppbindningar | obestämd form |
uppbindningars | obestämd form genitiv |
uppbindningarna | bestämd form |
uppbindningarnas | bestämd form genitiv |