publicerad: 2015
uppenbarelse
upp·en·bar·else
substantiv
~n ~r • ⟨särsk. relig.⟩ en uppenbarelse i drömmen
Singular | |
---|---|
en uppenbarelse | obestämd form |
en uppenbarelses | obestämd form genitiv |
uppenbarelsen | bestämd form |
uppenbarelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppenbarelser | obestämd form |
uppenbarelsers | obestämd form genitiv |
uppenbarelserna | bestämd form |
uppenbarelsernas | bestämd form genitiv |