publicerad: 2015
uppföra
upp|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för 1 sätta upp, skriva in: uppföra el. föra upp beloppet i vänstra kolumnen2 framföra från scen: uppföra ett skådespel3 bygga: uppföra ett palats
Finita former | |
---|---|
uppför | presens aktiv |
uppförs (uppföres) | presens passiv |
uppförde | preteritum aktiv |
uppfördes | preteritum passiv |
uppför | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att uppföra | infinitiv aktiv |
att uppföras | infinitiv passiv |
har/hade uppfört | supinum aktiv |
har/hade uppförts | supinum passiv |
Presens particip | |
uppförande | |
Perfekt particip | |
en uppförd + substantiv | |
ett uppfört + substantiv | |
den/det/de uppförda + substantiv |
uppföra sig
• bete sig på visst sätt: barnen uppförde sig väl i kyrkanOrdform(er) uppföra sig