publicerad: 2015
uppfostrare
upp|fostr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑fostrarna uppfostra
Singular | |
---|---|
en uppfostrare | obestämd form |
en uppfostrares | obestämd form genitiv |
uppfostraren | bestämd form |
uppfostrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppfostrare | obestämd form |
uppfostrares | obestämd form genitiv |
uppfostrarna | bestämd form |
uppfostrarnas | bestämd form genitiv |