publicerad: 2015
upplösningsförmåga
upp·lös·nings|för·måga
substantiv
~n • till upplösning 5 förmåga 1
Singular | |
---|---|
en upplösningsförmåga | obestämd form |
en upplösningsförmågas | obestämd form genitiv |
upplösningsförmågan | bestämd form |
upplösningsförmågans | bestämd form genitiv |