publicerad: 2015
upplösningstillstånd
upp·lös·nings|till·stånd
substantiv
~et; pl. ~ • till upplösning 4: i upplösningstillstånd
Singular | |
---|---|
ett upplösningstillstånd | obestämd form |
ett upplösningstillstånds | obestämd form genitiv |
upplösningstillståndet | bestämd form |
upplösningstillståndets | bestämd form genitiv |
Plural | |
upplösningstillstånd | obestämd form |
upplösningstillstånds | obestämd form genitiv |
upplösningstillstånden | bestämd form |
upplösningstillståndens | bestämd form genitiv |