publicerad: 2015
uppståndelse
upp|stånd·else
substantiv
~n ~r 1 ⟨relig.⟩ återvändande till livet: de dödas uppståndelse2 allmän oro, upprördhet: hans grova språk väckte uppståndelse
Singular | |
---|---|
en uppståndelse | obestämd form |
en uppståndelses | obestämd form genitiv |
uppståndelsen | bestämd form |
uppståndelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppståndelser | obestämd form |
uppståndelsers | obestämd form genitiv |
uppståndelserna | bestämd form |
uppståndelsernas | bestämd form genitiv |