publicerad: 2015
uppstötning
upp|stöt·ning
substantiv
~en ~ar • liten mängd vätska som tränger upp till svalget: sura uppstötningar
| Singular | |
|---|---|
| en uppstötning | obestämd form |
| en uppstötnings | obestämd form genitiv |
| uppstötningen | bestämd form |
| uppstötningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| uppstötningar | obestämd form |
| uppstötningars | obestämd form genitiv |
| uppstötningarna | bestämd form |
| uppstötningarnas | bestämd form genitiv |


