publicerad: 2015
uppsträckning
upp|sträck·ning
substantiv
~en ~ar • tillrättavisning: han fick en uppsträckning av rektorn
Singular | |
---|---|
en uppsträckning | obestämd form |
en uppsträcknings | obestämd form genitiv |
uppsträckningen | bestämd form |
uppsträckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppsträckningar | obestämd form |
uppsträckningars | obestämd form genitiv |
uppsträckningarna | bestämd form |
uppsträckningarnas | bestämd form genitiv |