publicerad: 2015
uppstoppare
upp|stopp·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑stopparna stoppa upp 2
Singular | |
---|---|
en uppstoppare | obestämd form |
en uppstoppares | obestämd form genitiv |
uppstopparen | bestämd form |
uppstopparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
uppstoppare | obestämd form |
uppstoppares | obestämd form genitiv |
uppstopparna | bestämd form |
uppstopparnas | bestämd form genitiv |