publicerad: 2015
urelement
ur|ele·ment
substantiv
~et; pl. ~ • till ur- 1 element 1
Singular | |
---|---|
ett urelement | obestämd form |
ett urelements | obestämd form genitiv |
urelementet | bestämd form |
urelementets | bestämd form genitiv |
Plural | |
urelement | obestämd form |
urelements | obestämd form genitiv |
urelementen | bestämd form |
urelementens | bestämd form genitiv |