publicerad: 2015
urgrund
ur|grund
substantiv
~en ~er • till ur- 1 2grund 1
Singular | |
---|---|
en urgrund | obestämd form |
en urgrunds | obestämd form genitiv |
urgrunden | bestämd form |
urgrundens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urgrunder | obestämd form |
urgrunders | obestämd form genitiv |
urgrunderna | bestämd form |
urgrundernas | bestämd form genitiv |