SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
urkund
ur|­kund substantiv ~en ~er skriftlig handling som ut­gör källa el. bevis
Singular
en urkundobestämd form
en urkundsobestämd form genitiv
urkundenbestämd form
urkundensbestämd form genitiv
Plural
urkunderobestämd form
urkundersobestämd form genitiv
urkundernabestämd form
urkundernasbestämd form genitiv