publicerad: 2015
urringning
ur|ring·ning
substantiv
~en ~ar • jfr urringad
Singular | |
---|---|
en urringning | obestämd form |
en urringnings | obestämd form genitiv |
urringningen | bestämd form |
urringningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
urringningar | obestämd form |
urringningars | obestämd form genitiv |
urringningarna | bestämd form |
urringningarnas | bestämd form genitiv |