publicerad: 2015
utförare
ut|för·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑förarna • särsk. till utföra 1
Singular | |
---|---|
en utförare | obestämd form |
en utförares | obestämd form genitiv |
utföraren | bestämd form |
utförarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utförare | obestämd form |
utförares | obestämd form genitiv |
utförarna | bestämd form |
utförarnas | bestämd form genitiv |