publicerad: 2015
utlåtelse
ut|låt·else
substantiv
~n ~r • till utlåta sig
Singular | |
---|---|
en utlåtelse | obestämd form |
en utlåtelses | obestämd form genitiv |
utlåtelsen | bestämd form |
utlåtelsens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utlåtelser | obestämd form |
utlåtelsers | obestämd form genitiv |
utlåtelserna | bestämd form |
utlåtelsernas | bestämd form genitiv |