publicerad: 2015
utlöpare
ut|löp·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑löparna 1 vandringsskott; avläggare2 långsträckt utskjutande del: bergskedjans sydliga utlöpare
Singular | |
---|---|
en utlöpare | obestämd form |
en utlöpares | obestämd form genitiv |
utlöparen | bestämd form |
utlöparens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utlöpare | obestämd form |
utlöpares | obestämd form genitiv |
utlöparna | bestämd form |
utlöparnas | bestämd form genitiv |