publicerad: 2015
utmäta
ut|mäta
verb
‑mätte ‑mätt 1 fastställa juridisk påföljd: utmäta el. mäta ut ett straff2 ta hand om ngns egendom för fordringsägares räkning: utmäta huset
Finita former | |
---|---|
utmäter | presens aktiv |
utmäts (utmätes) | presens passiv |
utmätte | preteritum aktiv |
utmättes | preteritum passiv |
utmät | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att utmäta | infinitiv aktiv |
att utmätas | infinitiv passiv |
har/hade utmätt | supinum aktiv |
har/hade utmätts | supinum passiv |
Presens particip | |
utmätande | |
Perfekt particip | |
en utmätt + substantiv | |
ett utmätt + substantiv | |
den/det/de utmätta + substantiv | |
den utmätte + maskulint substantiv |