publicerad: 2015
utmärkning
ut|märk·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till utmärka 1
Singular | |
---|---|
en utmärkning | obestämd form |
en utmärknings | obestämd form genitiv |
utmärkningen | bestämd form |
utmärkningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utmärkningar | obestämd form |
utmärkningars | obestämd form genitiv |
utmärkningarna | bestämd form |
utmärkningarnas | bestämd form genitiv |