publicerad: 2015
utmätning
ut|mät·ning
substantiv
~en ~ar • till utmäta 1,2
Singular | |
---|---|
en utmätning | obestämd form |
en utmätnings | obestämd form genitiv |
utmätningen | bestämd form |
utmätningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utmätningar | obestämd form |
utmätningars | obestämd form genitiv |
utmätningarna | bestämd form |
utmätningarnas | bestämd form genitiv |