publicerad: 2015
utsvävning
ut|sväv·ning
substantiv
~en ~ar • mest i pl.; dekadent nöjesliv
Singular | |
---|---|
en utsvävning | obestämd form |
en utsvävnings | obestämd form genitiv |
utsvävningen | bestämd form |
utsvävningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utsvävningar | obestämd form |
utsvävningars | obestämd form genitiv |
utsvävningarna | bestämd form |
utsvävningarnas | bestämd form genitiv |