publicerad: 2015
vändning
vänd·ning
substantiv
~en ~ar 1 det att vända; vara snabb i vändningarna äv. vara snabb i allmänhet2 förändrat läge: affären tog en ny vändning när ministern avgick3 språkligt uttryckssätt: ordvändning
Singular | |
---|---|
en vändning | obestämd form |
en vändnings | obestämd form genitiv |
vändningen | bestämd form |
vändningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vändningar | obestämd form |
vändningars | obestämd form genitiv |
vändningarna | bestämd form |
vändningarnas | bestämd form genitiv |