publicerad: 2015
värsting
värst·ing
substantiv
~en ~ar 1 ⟨vard.⟩ svårbehandlad ungdomsbrottsling2 ⟨vard.⟩ ngn/ngt som är bäst på sitt område
Singular | |
---|---|
en värsting | obestämd form |
en värstings | obestämd form genitiv |
värstingen | bestämd form |
värstingens | bestämd form genitiv |
Plural | |
värstingar | obestämd form |
värstingars | obestämd form genitiv |
värstingarna | bestämd form |
värstingarnas | bestämd form genitiv |