publicerad: 2015
våldtäktsman
våld·täkts|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen våldtäkt 1man 1
Singular | |
---|---|
en våldtäktsman | obestämd form |
en våldtäktsmans | obestämd form genitiv |
våldtäktsmannen | bestämd form |
våldtäktsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
våldtäktsmän | obestämd form |
våldtäktsmäns | obestämd form genitiv |
våldtäktsmännen | bestämd form |
våldtäktsmännens | bestämd form genitiv |