publicerad: 2015
våningsplan
vån·ings|plan
substantiv
~et; pl. ~ • till våning 1 1plan 1
Singular | |
---|---|
ett våningsplan | obestämd form |
ett våningsplans | obestämd form genitiv |
våningsplanet | bestämd form |
våningsplanets | bestämd form genitiv |
Plural | |
våningsplan | obestämd form |
våningsplans | obestämd form genitiv |
våningsplanen | bestämd form |
våningsplanens | bestämd form genitiv |