publicerad: 2015
vandal
vand·al
[‑a´l]
substantiv
~en ~er 1 hänsynslös förstörare2 vandaler en germansk folkstam under folkvandringstiden
Singular | |
---|---|
en vandal | obestämd form |
en vandals | obestämd form genitiv |
vandalen | bestämd form |
vandalens | bestämd form genitiv |
Plural | |
vandaler | obestämd form |
vandalers | obestämd form genitiv |
vandalerna | bestämd form |
vandalernas | bestämd form genitiv |